#20 Vart är du uppväxt?
Umm ja...när jag va liten flyttade mamma och jag runt här i Järna och lite överallt!
Men jag är född i Eskilstuna och uppväxt i Huddinge,Flemingsberg och i Järna, eftersom att mina föräldrar är skilda xD
Jag kan ju berätta lite om ställena?
Flemingsberg är en utlännings stad och min pappa är ju iförsig utlänning, men han är svensk medborgare med!
Där blev jag uppväxt till den kaxiga flickan jag är idag, jag tar inte skit.
Mina vänner lärde mig mod,sanning och att alltid stå upp för varandra!
Dom lärde mig också att man inte kommer långt om man inte är sig själv.
Jag älskade verkligen mina vänner, jag har inte så bra kontakt längre, mest för att jag är blyg ;p
Men annars så känner jag att dom är mina vänner, och jag känner att dom känner detsamma.
Mamma flyttade därifrån med mig när jag va 6 år, mamma och pappa hade vart skilda sen jag va 3 men försökte verkligen få det att lösa sig för min skull, vilket jag inte brydde mig om särskilt mycket!
För att vara ett barn va jag väldigt mogen när det gällde allvarliga saker, jag förstod mer än vad dom trodde och jag fanns där fall dom kände sig nere..
Jag kan läsa folks känslor genom att se på dom, läsa av det från ansiktsuttrycken,kropps språket.
Men jag är rätt bra på att kolla killar med, om killen är något att sattsa på eller inte!
Det är en slags magkänsla.
Men över till uppväxten.
Flemingsberg är fortfarande mitt hem och jag har ju bott där hela mitt liv, eller ja..andligt.
Eftersom att pappa inte flyttat så har jag ju fortfarande bott där!
Järna är en annan sak, det är en stad där vänner är lika viktiga som livet, men man sviker dom ändå.
En vän är något värdefullt och man kan bara ha 1 bästa vän, olyckligtvist så följer jag inte den regeln.
Man har inga fiender typ, alla gillar och känner varandra.
Men jag va född med bråk i blodet, catfight för att överleva mot alla andra.
Så om jag inte får mina utbrott så gör jag dom själv genom att angripa mina vänner xD
Jag gillar att leva farligt och ganska perverst som jag lärt mig genom åren.
Erica lärde oss rätt många fula ord redan från början, Åsa lärde oss värdet av sann vänskap.
Läraren lärde mig grunderna till olika ämnen xD
Jag kunde slåss redan då, pappa hade "tränat" med mig sen fler år tillbaka så att slå ner någon va inte svårt :)
Erica och Åsa va dom jag va gemnlikes med, dom jag nästan inte kunde slå.
Erica och jag blev bästa vänner och då stannade mamma och jag kvar i Järna, förutom att vi flyttade runt 3 gånger till innan vi fastnade för det stället vi bor på nu ;p
Livet är jobbigt men ändå värt att leva!
Men jag är född i Eskilstuna och uppväxt i Huddinge,Flemingsberg och i Järna, eftersom att mina föräldrar är skilda xD
Jag kan ju berätta lite om ställena?
Flemingsberg är en utlännings stad och min pappa är ju iförsig utlänning, men han är svensk medborgare med!
Där blev jag uppväxt till den kaxiga flickan jag är idag, jag tar inte skit.
Mina vänner lärde mig mod,sanning och att alltid stå upp för varandra!
Dom lärde mig också att man inte kommer långt om man inte är sig själv.
Jag älskade verkligen mina vänner, jag har inte så bra kontakt längre, mest för att jag är blyg ;p
Men annars så känner jag att dom är mina vänner, och jag känner att dom känner detsamma.
Mamma flyttade därifrån med mig när jag va 6 år, mamma och pappa hade vart skilda sen jag va 3 men försökte verkligen få det att lösa sig för min skull, vilket jag inte brydde mig om särskilt mycket!
För att vara ett barn va jag väldigt mogen när det gällde allvarliga saker, jag förstod mer än vad dom trodde och jag fanns där fall dom kände sig nere..
Jag kan läsa folks känslor genom att se på dom, läsa av det från ansiktsuttrycken,kropps språket.
Men jag är rätt bra på att kolla killar med, om killen är något att sattsa på eller inte!
Det är en slags magkänsla.
Men över till uppväxten.
Flemingsberg är fortfarande mitt hem och jag har ju bott där hela mitt liv, eller ja..andligt.
Eftersom att pappa inte flyttat så har jag ju fortfarande bott där!
Järna är en annan sak, det är en stad där vänner är lika viktiga som livet, men man sviker dom ändå.
En vän är något värdefullt och man kan bara ha 1 bästa vän, olyckligtvist så följer jag inte den regeln.
Man har inga fiender typ, alla gillar och känner varandra.
Men jag va född med bråk i blodet, catfight för att överleva mot alla andra.
Så om jag inte får mina utbrott så gör jag dom själv genom att angripa mina vänner xD
Jag gillar att leva farligt och ganska perverst som jag lärt mig genom åren.
Erica lärde oss rätt många fula ord redan från början, Åsa lärde oss värdet av sann vänskap.
Läraren lärde mig grunderna till olika ämnen xD
Jag kunde slåss redan då, pappa hade "tränat" med mig sen fler år tillbaka så att slå ner någon va inte svårt :)
Erica och Åsa va dom jag va gemnlikes med, dom jag nästan inte kunde slå.
Erica och jag blev bästa vänner och då stannade mamma och jag kvar i Järna, förutom att vi flyttade runt 3 gånger till innan vi fastnade för det stället vi bor på nu ;p
Livet är jobbigt men ändå värt att leva!
Kommentarer
Trackback
