Mardröm,igen
Japp i natt va det mardrömmar igen som gällde tydligen.
Jag har haft samma mardröm förut och vet i försig hur den slutar.
Jag faller på något mjukt, det visade sig vara tjockisen, jag vet att han har ett namn men jag vet inte vad.
Efter mig kom den snygge killen, även denna gång kommer jag inte på människans namn.
Jag reser mig upp med ett stön, ryggen gör ont. Tjockisen stönar också, han tyckte tydligen att jag va tung.
Jag är äldre ut nu än i verkligheten, jag hjälper killarna upp på benen.
Dom båda säger tack med en viskning och jag svarar.
Jag kollar runt i rummet,1 väg in till det okända, en stängd dörr och en lucka i taket, vilken ska vi ta?
Vi hann inte bestämma det beslutet förs vi inte va ensamma längre.
Ur ingenstans kom 2 gestalter upp, dom va spöken, men annorlunda.
Dom här va halvt tecknade.
Det va i manga form och det va en tjej och en kille.
Tjejen såg ut som vilken japanks manga tjej som helst, killen med.
Vi hörde att tjockisen skrek världens tjejigaste tjejskrik.
Jag ville skratta men det gick inte med dom där två i närheten.
Killen kollade på oss med stora ögon, roade ögon.
- Vad ska vi göra med dom här den här gången då? frågade pojken roat.
- Dom andra dog ju så snabbt, ska vi leka med dom? svarade flickan med en taggad ton.
Vi alla höll för andan, menade dom allvar?
- SPRING! skriker jag med resten av luften från mina tomma lungor.
Tjockisen sprang först, men han kom inte långt, för han fastnade i dörrlisten.
Tjejen och killen fick ett skrattanfall av händelsen och märkte inte att jag och den snygge killen klättrade över tjockisen och drog ut honom, vi båda va svettiga efter att ha gjort allt det där.
Jag höll i den snygges hand och kände hur varmt och pirrigt det kändes.
Jag höll också i den tjockes hand och den va inte lika trevlig.
Spökena fortsatte att skratta så vi smög tyst vidare för att hitta vägen ut.
Då hörde jag skriket av ilska
- VART ÄR DOM!
- Jag vet inte syster, dom va ju här nyss?!
- HITTA DOM.
Vi hörde inte dom, vi såg dom inte men vi visste, dom letade efter oss.
Jag viskade att vi skulle gömma oss för tillfället.
Vi hann inte ta ett steg innan dom hittade oss.
Dom förde oss tillbaka till ursprungstället.
- Nu måste någon av dom få betala... sa tjejen med en fundersam röst
- Hon kan få en av dom? sa pojken roat
- Ja, då förlåter hon oss för att vi dödade hennes förra.
- Ja! då kanske vi blir tre igen.
- Bra förslag, men vem?
- Den snygge tycker jag sa killen med en äcklad min.
- Men han är ju så snygg! utbrast tjejen
- Du kommer aldrig vilja döda honom? sa killen med en sarkastisk min
- Så sant, ge honom till henne
Killen öppnade dörren och ut kom en melodi.
1,2, i will eat you, 3,4 do you have some more,
Killen puttade ner den snygge som sa ett sista ord
- Säg till min mamma att jag älskar henne.
Jag nickade och slängde mig över hans hals och viskade
- Överlev.
Dom stängde dörren så fort jag tagit ett steg undan och så skrattade dom.
- Hon kommer aldrig låta honom gå nu! sa killen
- Jaja. vad gör vi med fröken i love you och the fatty?
- Ja.....
Dom hann inte säga mer förs jag tog min hand i den tjockes och sa
- Spring om du någonsin vill käka en hamburgare igen.
Han sprang som bara den och sprang in i ett vardagsrum vad jag såg.
vi gömde oss på varsin sida av dörröppningens väggar.
Dom kom.
Men dom såg oss inte, dom passerade oss tre gånger, men dom såg oss inte.
Dom gav upp, trodde vi iallafall.
När vi gick bort från väggen kom dom tillbaks.
Vi sprang vidare till ett slags rum, som såg ut som en barnkammare och låste dörren efter oss.
- Nu kommer dom inte in skrattade den tjocke.
Jag va osäker på det, kunde han verkligen va så säker?
Handtaget vreds om men vi hade låst dörren så dom kom inte in.
Dom bankade på dörren och skrek.
Jag började slappna av, kanske dom inte kan komma in ändå?
Åh va jag hade fel.
Under dörren kom det blå rök, som en tecknad dimma.
Inne i rummet va nu pojken.
Hans ögon va roade när han såg våran min och vår skräck.
Jag kollade efter den tjocke.
Men han hade gömt sig under bebis sängen.
Det va där killen kollade, nästan som om jag inte fanns.
- Trodde du verkligen inte att vi skulle hitta dig? skrattade han
Den tjocke svarade inte.
Tjejen utanför blev arg för något och killen blev skraj.
Jag va fortfarande osynlig.
Dom båda gömde sig under bebis sängen.
Sen gjorde dom en plan, lås upp dörren och spring för livet.
Dom båda reste sig upp och låste upp dörren, sen sprang dom.
Men den tjocke hade råkat slå in dörren i tjejens ansikte, vilket gjorde henne rasande.
Hon blev röd och dimman va svart omkring henne.
Hon började jaga dom till ett rum.
Mitt rum.
Allt där inne såg precis ut som hemma hos mig i mitt rum, förutom att allt va upplyst av en röd lampa.
Tjejen förvanlade sig till dimma som pojken gjort och va på väg under dörren...
...och där vaknade jag.
