SARREH

Nu är jag ju hemma hos pappa igen!
Har inte diretk längtat, hatar att ta tåget in hit.
Mest för tågets "foreveralone" känsla och tystnad..
Satte på musik ändå, det är ju ingen som känner mig :D
När jag kom fram så väntade pappa där på mig, han kramade om mig som om han trodde att jag varit död!
Saknaden av pappa va stor!
Vi skrattade när vi närmade oss tunneln, minnena som alltid spelades upp.
Den lilla butiken i början av tunneln där vi brukade köpa frukt när jag va liten..
Han log och frågade om jag ville köpa lite frukt, minnena av en liten flicka som va en besservisse spelades upp..
Hur jag skuttade runt och sa vilka som va bra eller dåliga, vilka jag ville ha och vilka som smakade bajs.
Vindruvor, mandariner, plommon och körsbär fast mycket sötare..mina favoriter.
Sen gick vi in i den här lilla hytten som man betalade, gubben som hade affären satt fortfarande kvar..
Affären som alltid hade nya grejer när jag kom, brukade alltid förvånas över alla frukter och olika livsmedlen..
Efter det kändes det skönt, vi hade inte köpt där på flera år, iallafall inte tillsammans.
Men när vi kom hem såg jag min ängel, Liana..
Min kära lillasyster ♥
Hon kände säkert inte igen mig från början..men sen sprack hennes läppar upp i ett leende och hennes ögon glittrade.
Oboy, finns det en bättre känsla ?
Ska kanske va med Brenda idag, om hon har tid annars går jag ut en stund själv, palla va en eremit.
Aja, pappa jobbar just nu, trodde han sov!
Ska palla mig ut sen..hausofgaben machen...


Gammal bild.