Dras ner i hålet..bara djupare och djupare.
Jag ser,
Men jag ser inte genom mina ögon, utan jag ser genom en spegel.
Gör så mycket, men känner inget.
Hör så mycket, men minns inte va någon sagt.
Minnena bleknar och mina axlar blir åter fulla med bördor.
Börda efter börda, problem efter problem lastas på mina axlar.
Så mycket att man knappt kan andas.
Syret i bubblan börjar ta slut och jag blir allt svagare.
Man vill alltid ha det man inte kan få..
Men ibland vill man ha det man alltid haft som senare försvunnit.
Hjärtat fortsätter pumpa, benen fortsätter gå, mina läppar ger dig ord, som ingen kan förstå.
Jag sa att det va komplicerat, det är det men ändå så enkelt..
Hela mitt liv är "upfuckat" varför ska inte allt annat va det då ?
Luften tar slut..vill bara blunda..och känna hur vinden smeker min hud, hur solen ler i mina ögon och hur träden sjunger sina sånger med vinden.
Fåglarna som pratar med varandra och den där förbannade sågen haren titta ut.
