SARREH

Smärtan som skriker inombords.

Som man gör vad somhelst för att dölja.

Den växer som ett monster i din bröstkorg.

Får ditt varje andetag att kännas som en ökenstorm.

Ditt hjärta slår saktare och med en instämande ton på sorgen.

Alla tror att du mår bra, men inombords går du sönder som ett pussel.

Som en spegel som ramlar till marken, går sönder i tusen små glas bitar.

Du skriker för att få ut den, du gråter för att den ska försvinna, men när den förvsinner.

Lämnar den bara efter sig ett tomt hål, en sorg, en ensamhet, smärtan var till och med bättre.

För smärtan fick dig iallafall att känna dig levande, men nu känner du dig bara ensam, men ändå.

Dom som känt såhär förut vet svaret, det gör ont, men jag har klarat mig rätt länge..jag börjar bli van.